Fotografi och textila skulpturer
Mija Renströms verk spänner över många genrer från fotografi, skulptur till deltagarbaserade projekt. Hennes verk tar form som undersökningar av det mänskliga psyket. Oavsett om det sker via fotografi, objektsrelaterade verk och mer pedagogiska processer pendlar hennes arbete mellan att lyfta individuella berättelser och förankra dem i en kollektiv historia. Livsberättelser omformas i Renströms händer till uttryck för makt och dominans och ett försök att förstå hur individen påverkas av strukturen och hur individen kan forma sitt eget livsutrymme. Den feministiska hållningen och det kvinnliga upproret att vägra stöpas i en given form löper som en röd tråd i hennes arbeten. Renström vill genom konstnärligt arbete väcka frågor kring självbild och identitet. Bearbetningen av relationen mellan förälder och barn är ett centralt motiv som återkommer i flera verk. Hennes konstnärliga projekt relaterar ofta till den fotografiska traditionen och hur fotografiet synliggör och befäster mönster och maktstrukturer. Renströms textila verk kan ses som små dagböcker gjorda av nål och tråd som genom händernas ansträngning och sinnets flykt tar fysisk form. Likt tidskapslar innehåller de fragment av livshistoria. På samma sätt som fotografiet, som vittnar om ett skeende som varit och som fryser en viss tid och en bestämd plats, finns det invirkat en berättelse i varje maska. Det familjära hantverket bär samma karaktäristika som ett fotografiskt negativ. De textila verken, anknyter förstås till en traditionellt kvinnlig tradition av skapande, men de undviker att låta sig stöpas efter en given form. Virkningarna flyter ut och tar sin plats, organiskt och efter dagens känsla och upplevelse. Någonting vill ut. Det stillasittande skapandet med virkade skulpturer är inte bara en meditativ, konstnärlig metod, men även en aktivitet där händernas görande ger ett utrymme för ett abstrakt filosoferande. Här bygger Renström upp en konstruktion och en verklighetsbild, men samtidigt prövar hon dess teser. De virkade skulpturerna kapslar in sju års dedikation, med ett görande och ett tänkande och bildar på så vis ett arkiv. Renström har låtit gjuta bronsskulpturer av de virkade objekten. I gjutningsprocessen, i uppförandet och förbränningen, förstörs de textila objekten för att skapa ett mer permanent konstuttryck: bronsskulpturen. Negativet förvandlas i denna process till en bild.
Fotografiets alla delar återkommer i olika skepnader i samtliga Renströms arbeten oavsett om det är en direkt koppling till den fotografiska bilden eller genom att scannade objekt. Hon utgår ifrån fotografiets användningsområden; avbildning, systematisering, dokumentering, kategorisering och arkivering. Bilden eller representationen av bilden laddas med ett psykologiskt innehåll eller tolkning som i hennes verk utformat som ett Rorschach test. Vi ser det vi vill se.
Pedagogik som konstnärlig metod och Workshops i deltagarbaserade projekt
Mija Renströms arbete utgår inte bara från fotografi utan även pedagogik. Därifrån förgrenar det sig mot både skulptur, platsspecifika installationer och deltagarbaserade projekt. Återkommande i arbetet är kritiska läsningar av både bildmässiga och samhälleliga normer, som genom lek och förhandling söker vägar mot förändring. Genom att arbeta i flera genrer och medier har Renström utvecklat parallella arbetssätt och konstnärliga metoder, som ömsom står självständigt och ömsom kombineras med varandra i olika hybridformer. Textila objekt omvandlas till bild. Dialog mellan människor skapar situationer för lärande.
I Renströms deltagarbaserade projekt används workshopen som konstnärlig arbetsmetod. Genom att bjuda in deltagarna till att själva skapa eller rekonstruera fotografiska bilder överlämnas en del av arbetsprocessen till deltagarna, som tillsammans undersöker och prövar relationen mellan fotografen, den avporträtterade och bilden. Dokumentationen av det kollektiva arbetet och processen i sig utgör sedan Renströms konstnärliga produktion.
Mija Renström har sedan slutet av 1990-talet arbetat med en serie workshopbaserade projekt som förenar konst med pedagogik och socialt engagemang. Hon använder workshopen som konstnärlig arbetsmetod där hon tillsammans med grupper av deltagare skapar och bearbetar bilder.
Den fotografiska bilden och dess tradition har även i hennes workshops en central betydelse. Med sina skiftande funktioner som sanningssägare, uttrycksmedel och dokument påverkar fotografiet hur avbildade människor och händelser blir lästa av en betraktare. Vi förstår fotografier som särskilt sanningsenliga och exakta trots att det, liksom andra bilder, styrs av såväl sina egna inneboende bildkonventioner som de sociala och kulturella strukturer som omger oss. I förlängningen bekräftar och reproducerar fotografiet våra föreställningar om varandra och om världen.
Grupperna gör en kritisk granskning av hur dokumentära och konstnärliga fotografiska bilder är uppbyggda och visuellt kodade. Tillsammans med Renström leker de fram alternativa bilder där deltagarna själva intar rollen som objekt. Denna kollektiva arbetsprocess dokumenteras och utgör grunden i Renströms konstnärliga produktion och är den del av arbetet som senare får möta en publik.
Ofta har Renström arbetat med grupper av människor som på olika sätt varit marginaliserade eller fallit utanför normen för det vanliga, och därmed befunnit sig i en position där berättelserna om dem ljudit högre än deras egna ord om sig själva. Genom att bjuda in deltagarna i processen och låta dem bli medskapare av fotografierna blir det möjligt att undersöka frågor om representation, identitet och makt utifrån deras levda erfarenheter.